Hoppas ni där hemma har haft det bra sen sist vi skrefv!
Det börjar vankas julstämningsstämning i sverige och med anledning av detta så har vi samlat ihop några goa julkarrameller att smaska på. Kanske vill ni dela upp läsningen i 24 delar och få en alldeles egen Big in Japan julkalender. Det svåra blir att börja den 1 december, men det löser ni säkert.. nog om detta.
Som vi skrev i vårt förra inlägg drog vi till dykaladinen. Nej dykparadiset Tulamben.
Tulamben är en ganska känd dykort i dykortskretsar. Inte minst och heller inte mest for sitt gigantiska vrak från 2a världskriget som ligger begravd på botten, täckt av bland annat vatten, bland annat damm. Detta vrak ligger på ett djup av 5 -30 meter och är 120 meter långt. Vraket har alltså varit en jättestor båt vars skrov alltså är i metall och inte trä som vi tidigare fått erfara på resans vrakdyk som vi gjort.Grabbarna Andreas, Gustav och Sebastian Dykcertsson tog naturligtvis tillfället i andakt och såg till att kamma hem ett Dykcert som inte var så hyfsat dyrt!
Efter detta drog vi iväg med sång ,dans och lite naket till Kuta.
Som vanligt checkade vi in på vårt ostjärniga fattiglappshotell: BaliManic. Det börjar kännas som hemma vid det här lägret.
Första natten sov vi mycket gott ända tills tidig morgonkvist (då menar vi givetvis inte de små torra minikvistar som Basse och Andreas besväras av varje morgon). Vi alla vaknade upp av en våldsam smäll! Vad var nu detta tänkte nog de flesta som vaknade upp 07;30 på hotellet??
Lite groggy klev vi upp för att se Sebastian och Andreas omåttligt uppspelta. Vi ställde oss i dörröppningen till deras hotellrum och fick se ett stort hål i innertaket, kilovis med damm och träfliser runt om i rummet med allra störst högar i Sebastians säng!
Sebastian förklarade lite luddigt:
- dddet var en katt som for igenom taket och blev jättechockad och sprang runt som en iller med spikskor i vårt rum. Hahahan sprang in i fönstret 6 gånger så Andreas fick slänga sig på handtaget till dörren och slappa ut stackarn?!
Just när saker och ting börjat lugna ner sig kom vår tjocka och överdrivet otrevliga hotellägare. Innan vi hann förklara händelseförloppet gormade han:
- What th* fuck just happend here?
- You grandfathersmotherbrotherssistahgurrlstupidsweetonion!!
Vi förstod av hans okristliga beteende att han anklagade oss för olaga kroppskontroll.
Men efter att ha sett sin något tillknycklade huskatt Thai-Greger förstod han att vi talade sanning. Vi kunde alltså konstatera att det gått en katt på yttertaket och gått igenom en tegelpanna för att sedan flyga igenom innertaket till rummet, för att slutligen landa i Sebastians säng! Vilken väckning, det är få förunnat att bli väckt med sådan dramatik!
Med den starten på dagen bestämde vi oss för att åka på en mindre sightseeing genom Kuta för att kolla lite prylar på ett köpcentrum. Lite slarviga och turistnaiva som Basse och Andreas faktiskt är tänkte de ju inte på att det är lagstadgat att bära hjälm även i dessa laglösa delar av världen. Så de satt glatt baktill på hojjarna som vi i Fab4 hade hyrt.
Vi körde med vind i håret och bra humor mot vårt mål när en polisman skrek till oss från en liten affär nära vägen. Skit i det tänkte vi och kicka ner en växel, men polismannen som körde en överdrivet lite mer kvalificierad sporthoj än våra 125 or, kom snart ikapp Joel och Basse. Vi blev tagna på bar gärning.
Medans Joel och Basse stod och dividerade med den korrupta galenpannan, letade resten av gänget aktivt efter ett bra gömmställe då de också var skyldiga till bot och bättring.
Det bästa ställe de kunde hitta var dock 3 meter från Polismannen bakom ett enskilt marknadstånd, smidigt ihoptryckta mot en vägg - 4 pers och 3 scootrar!
När polismannen frågade:
-Where are your friends? I saw that they didn't ware any helmets either?! Joel och Basse stakade sig, slängde instinktivt hakorna bakom axeln för att se om de såg resten av gänget. vilket de gjorde trots stängda ögon. (Ett litet marknadstånd med ytterst lite fyllning av säljbara attiraljer skymde endast buken på smitarna och en och annan motorkåpa på hojjarna!)
De svarde snabbt:
- No, they're gone! och hoppades på att polisen inte skulle upptäcka dem, vilket han, så välsignat, inte gjorde av någon konstig anledning.
Joel och Basse fortsatte att dividera och forsökte komma överens om ett bra korrupt pris till den stilige polismannen, då de gjort sig skyldiga till ett gäng överträdelser: Ingen hjälm, inget internationellt körkort och inget mc-kort!
Polismannen hotade med att eskortera Joel och Basse till polisstationen i huvudstaden Denpasar och istället straffa dem där!
Polismannen började frågade mer och mer intima frågor, adress hemma i sverige ,boende på Bali etc.
Joel var rädd att det skulle komma ut en och annan groda ur munnen på Basse under förhandlingarna, när konstapeln frågade vad hotellet hette som vi bodde på svarade Joel:
-I dont remember actually och började förbrilt blinka mot Basse i hopp om att Polismannen inte skulle märka detta, vilket han självklart gjorde! Efter långa minuter av rövslickeri lyckades Joel och Basse få polismannen att skratta. Slutligen kom han överrens med sig själv om att 300 spänn skulle han minsann ha. INTE en chans sa Joel och Basse! 150 spänn får du, inte en rupier mer!
- allright, thats OK, sa givetvis polismannen då och stack iväg som en lite fågel.
Vi läste mellan raderna att han accepterat budet och kört iväg.
Vi har även hunnit med en utflykt på fyra dagar till Medewi, där Joel redan efter första dagen orsakat skador för Miljonbelopp på både hans och andras kroppsdelar (brädor inkluderat). För att i detalj beskriva hur Medewi var behövs två böcker som sammanfattas med orden briljanta och läsvärda.
Sebastian och Andreas lämnade oss idag för grönare bete i Sverige.
Imorgon bär det av mot filippinerna, vi flyger från Denpasar till Jakarta och vidare till Manila, där vi byter plan och flyger mot vulkanen som beräknas ha ett utbrott inom en vecka.
Vi ska nu försöka avrunda så fort vi kan.
