Där satt den

Ja då var det äntligen dags att uppdatera upplevelsemeritlistan igen!

Hoppas ni där hemma har haft det bra sen sist vi skrefv!

Det börjar vankas julstämningsstämning i sverige och med anledning av detta så har vi samlat ihop några goa julkarrameller att smaska på. Kanske vill ni dela upp läsningen i 24 delar och få en alldeles egen Big in Japan julkalender. Det svåra blir att börja den 1 december, men det löser ni säkert.. nog om detta.

Som vi skrev i vårt förra inlägg drog vi till dykaladinen. Nej dykparadiset Tulamben.

Tulamben är en ganska känd dykort i dykortskretsar. Inte minst och heller inte mest for sitt gigantiska vrak från 2a världskriget som ligger begravd på botten, täckt av bland annat vatten, bland annat damm. Detta vrak ligger på ett djup av 5 -30 meter och är 120 meter långt. Vraket har alltså varit en jättestor båt vars skrov alltså är i metall och inte trä som vi tidigare fått erfara på resans vrakdyk som vi gjort.

Grabbarna Andreas, Gustav och Sebastian Dykcertsson tog naturligtvis tillfället i andakt och såg till att kamma hem ett Dykcert som inte var så hyfsat dyrt!

Efter detta drog vi iväg med sång ,dans och lite naket till Kuta.


Som vanligt checkade vi in på vårt ostjärniga fattiglappshotell: BaliManic. Det börjar kännas som hemma vid det här lägret.
Första natten sov vi mycket gott ända tills tidig morgonkvist (då menar vi givetvis inte de små torra minikvistar som Basse och Andreas besväras av varje morgon). Vi alla vaknade upp av en våldsam smäll! Vad var nu detta tänkte nog de flesta som vaknade upp 07;30 på hotellet??
Lite groggy klev vi upp för att se Sebastian och Andreas omåttligt uppspelta. Vi ställde oss i dörröppningen till deras hotellrum och fick se ett stort hål i innertaket, kilovis med damm och träfliser runt om i rummet med allra störst högar i Sebastians säng!
Sebastian förklarade lite luddigt:
- dddet var en katt som for igenom taket och blev jättechockad och sprang runt som en iller med spikskor i vårt rum. Hahahan sprang in i fönstret 6 gånger så Andreas fick slänga sig på handtaget till dörren och slappa ut stackarn?!
Just när saker och ting börjat lugna ner sig kom vår tjocka och överdrivet otrevliga hotellägare. Innan vi hann förklara händelseförloppet gormade han:
- What th* fuck just happend here?
- You grandfathersmotherbrotherssistahgurrlstupidsweetonion!!
Vi förstod av hans okristliga beteende att han anklagade oss för olaga kroppskontroll.
Men efter att ha sett sin något tillknycklade huskatt Thai-Greger förstod han att vi talade sanning. Vi kunde alltså konstatera att det gått en katt på yttertaket och gått igenom en tegelpanna för att sedan flyga igenom innertaket till rummet, för att slutligen landa i Sebastians säng! Vilken väckning, det är få förunnat att bli väckt med sådan dramatik!

Med den starten på dagen bestämde vi oss för att åka på en mindre sightseeing genom Kuta för att kolla lite prylar på ett köpcentrum. Lite slarviga och turistnaiva som Basse och Andreas faktiskt är tänkte de ju inte på att det är lagstadgat att bära hjälm även i dessa laglösa delar av världen. Så de satt glatt baktill på hojjarna som vi i Fab4 hade hyrt.
Vi körde med vind i håret och bra humor mot vårt mål när en polisman skrek till oss från en liten affär nära vägen. Skit i det tänkte vi och kicka ner en växel, men polismannen som körde en överdrivet lite mer kvalificierad sporthoj än våra 125 or, kom snart ikapp Joel och Basse. Vi blev tagna på bar gärning.
Medans Joel och Basse stod och dividerade med den korrupta galenpannan, letade resten av gänget aktivt efter ett bra gömmställe då de också var skyldiga till bot och bättring.
Det bästa ställe de kunde hitta var dock 3 meter från Polismannen bakom ett enskilt marknadstånd, smidigt ihoptryckta mot en vägg - 4 pers och 3 scootrar!
När polismannen frågade:
-Where are your friends? I saw that they didn't ware any helmets either?! Joel och Basse stakade sig, slängde instinktivt hakorna bakom axeln för att se om de såg resten av gänget. vilket de gjorde trots stängda ögon. (Ett litet marknadstånd med ytterst lite fyllning av säljbara attiraljer skymde endast buken på smitarna och en och annan motorkåpa på hojjarna!)
De svarde snabbt:
- No, they're gone! och hoppades på att polisen inte skulle upptäcka dem, vilket han, så välsignat, inte gjorde av någon konstig anledning.

Joel och Basse fortsatte att dividera och forsökte komma överens om ett bra korrupt pris till den stilige polismannen, då de gjort sig skyldiga till ett gäng överträdelser: Ingen hjälm, inget internationellt körkort och inget mc-kort!
Polismannen hotade med att eskortera Joel och Basse till polisstationen i huvudstaden Denpasar och istället straffa dem där!
Polismannen började frågade mer och mer intima frågor, adress hemma i sverige ,boende på Bali etc.
Joel var rädd att det skulle komma ut en och annan groda ur munnen på Basse under förhandlingarna, när konstapeln frågade vad hotellet hette som vi bodde på svarade Joel:
-I dont remember actually och började förbrilt blinka mot Basse i hopp om att Polismannen inte skulle märka detta, vilket han självklart gjorde! Efter långa minuter av rövslickeri lyckades Joel och Basse få polismannen att skratta. Slutligen kom han överrens med sig själv om att 300 spänn skulle han minsann ha. INTE en chans sa Joel och Basse! 150 spänn får du, inte en rupier mer!
- allright, thats OK, sa givetvis polismannen då och stack iväg som en lite fågel.
Vi läste mellan raderna att han accepterat budet och kört iväg.

Vi har även hunnit med en utflykt på fyra dagar till Medewi, där Joel redan efter första dagen orsakat skador för Miljonbelopp på både hans och andras kroppsdelar (brädor inkluderat). För att i detalj beskriva hur Medewi var behövs två böcker som sammanfattas med orden briljanta och läsvärda.

Sebastian och Andreas lämnade oss idag för grönare bete i Sverige.
Imorgon bär det av mot filippinerna, vi flyger från Denpasar till Jakarta och vidare till Manila, där vi byter plan och flyger mot vulkanen som beräknas ha ett utbrott inom en vecka.

Vi ska nu försöka avrunda så fort vi kan.

Mötet med "The Organisation"

Våra dagar på Lombok var nu räknade!

Vi hade planerat att lämna ön med hjälp av en taxi från hotellet, allt var frid och fröjd kvällen innan avresa.
100.000 i "deposit money" var redan betald! Och snart skulle vi få se de berömda Giliöarna.

Vid frukosten på hotellet frågade en anställd om vi tidigare haft kontakt med en annan resebyrå.
Vi förklarade lite förvånat att vi tidigare varit i kontakt med några lokalbor angående vår resa, men att vi inte riktigt kom överrens med dessa och istället valde att resa med hotellet.

"inte riktigt kom överrens" betyder egentligen att Gustav med sin omtalade prutningsteknik såg till att resan med lokalborna blev en mindre omöjlighet.

Kvinnan på hotellet sa med skärrade viskningar att:
- The people outside are very angry with the hotel!

Det visade sig att "the people outside" eller "the organisation" som de själva kallar sig hade hotat hotellet. De sa att om hotellet hjälpte oss, skulle "the organisation" blockera vägen för vår bil samt stänga grinden till hotellet och på så sätt avskärma hotellet från omvärlden.

Hur blev det såhär?

Vi hade som vi tidigare nämnt varit i kontakt med en resebyrå (en del av the organisation), för att jämföra priser angående vår resa till Giliöarna och Eva Karins resa till Bali.

Eva Karins biljett var redan bokad och betald med "the organisation" som arrangör, men pga ett motorhaveri på båten som skulle ta EK från Lombok till Bali kunde denna resa inte genomföras. Istället bokade de om biljetten till en annan båt, dock till ett högre pris.

Detta pris innebar en ökning av 25 kr, som vi snåla smålänningar + Joel starkt protesterade emot.

Allt slutade med att Gustav ställde ett ultimatum:
- If you inte give us a lower pris, then we want all our money tillbaka!
Mannen svarade:
- Okäj! och lassade upp våra surt förvärvade stålars.
Vår plan att sänka priset gick alltså i kras, och the organisation blev ganska upprörda.

Därför tog vi kontakt med hotellet, med det vet ni hur det gick.

Vilka är då "the organisation"?

The organisation är ett halvkriminellt resenätverk som genomsyrar Lomboks södra delar. Hur de arbetar förstod vi först när de hotade ett gäng fransmän till livet, eftersom de inte ville betala ett ofantligt överpris för en avbruten fena på en hyrd surfbräda. De styr orten Kuta lombok med järnhand och hotar alla som står i deras väg.
Detta är en organisation man inte vill komma på fel fot med.
Detta är en organisation vi kommit på fel fot med.

Vi tröttnade på allt bråk och alla hot och begav oss mot en resbyrå vi fått nys om.

Allt verkade gå i lås och en bil var i stort sett bokad och Eva Karins biljett skulle precis bokas, när en motorcykel med en jaffel från "The organisation" bokstavligt talat anländer.

Chefen för resbyrån går iväg mot motorcykeln och kommer efter några minuter tillbaka, och förklarar att de inte längre kan hjälpa oss.

The organisation har hotat/talat!

För att inte dra ut på denna historia slutar allt med att vi får åka med den nya resbyrån till samma pris som vi först kom överrens om, med villkoret att "the organisation" fick sin del av kakan genom att färda halva vår grupp med en extra bil.
Vi fick nu två bilar till samma pris som en.
Summan av kardemumman är i alla fall att "the organisation" förlorade striden eftersom de nu förlorade 50 % av affären.
- HaHa, sa vi
-Bu bu, sa dom

klart och betalt!

Men ännu är inte sagan slut!

Framme vid hamnen hamnade vi i en diskussion med några rövare med hästsvans som ville ha mer pengar för den redan betalda båtresan till Giliöarna.
Åter igen var det Gustav som stod för underhållningen, då han brysk ton prutade på priset.
Röven, eller rövaren som vi kallar honom tog detta som ett hot och slet av sig tröjan och gjorde sig redo för fight!
Gustav slog ner den lille stackaren som bara var 130 cm lång och vägde knappa 40 kg.
Ett slag mot revbenen, död liksom.
Det sista är givetvis inte sant.
Gustav skulle aldrig gå in i en fist fight med en dödens mästare.

Nog om detta.

Vi kom till Giliöarna helskinnade, Eva karin anlände bokstavligt talat till Kambodja.

För övrigt försökte Niclas döda en söt pluffsig liten kattunge utan mening (syftningsfel, vi vet).

De senaste dagarna har vi alla haft rännsketa, men trots detta lämnar vi Giliöarna i morgon.

Nästa stopp Tulamben, dykaladin. Nej förlåt, paradis.

Hoppas ni mår bra!

Med vänliga hämningar!

Tre fräscha sniglar, och en Joel.

Slem slem, puss puss!

Och så var de sju, sen sex men snart fyra

Hej alla förmodligen rätt upprörda läsare!
Vi har haft häcken bokstavligt talat full med saltvatten och annat, då givetvis skit den senaste veckan. Där av detta dröjesmål.
Detta kommer givetvis aldrig hända igen, igen, igen och kanske igen.

Vad har då trion + Eva Karin gjort sen senast?

Först tillbringade vi 2 dagar i den lilla lilla byn Amed på Balis nordöstra kust.
Amed är känt för sitt kristallklara dykvatten och inte så mycket mer fakktitts.
Därför var snorkling det självklara alternativet.
För att nå ut till de välkända snorklingplatserna köpte vi in oss på en båttur slash fisketur.
Vårt primära mål var att snorkla vid det världskända Japanska vraket "chutjan sushi toyota" 1867 - 1901, vilket låg i en sluttning mellan 5 - 20 meter under havets yta.

Snorklingen var verkligen underbar med mycket att se. Med en sikt på 35 meter simmade vi likt Ariel och Sebastian genom undervattenslandskapet, något vi aldrig kommer att glömma.

Vi lämnade i all hast Amed för att möta upp Niclas bror Andreas och Niclas brors kompis Sebastian (inte Ariels kompis, utan en fristående halvvanlig Sebastian) i Kuta.
Dagen efter kan man säga att vår resa tog sin riktiga början, vi har nu nått vår som i filmvärlden kallas "point of no return". Gustav "huge, guitarmasturbater, gugge, milky, jackie chan" Brengesjö anländer med sång, dans och aftonbrasa.

Efter ett par dagar av slapperi och surferi begav vi oss till grannön Lombok, där vi nu befinner oss. Vi har inkvarterat oss på ett hotell som ironiskt nog ligger i Kuta, fast på lombok.

Här har våra surfkarriärer tagit en helt ny vändning då vi lämnat strandens trygghet, och givit oss ut på djupare vatten där vassa rev och hajar utan lag härjar fritt.

För att ta sig ut till de platser där vi surfar, krävs det att vi hyr en båt med tillhörande chaufför.
Väl ute vid vågorna slänger vi oss över båtens säkra kant och med livet som insats, piskar vi vågorna med våra brädor under några timmar. Vi har dock en timmes självklar paus där mango och bananer tillfredställer våra kroppar.

För att ta oss runt på den vackra ön Lombok har vi hyrt 4 motorcyklar som vi sju personer tar oss osäkert men snabbt framåt på.

Det är väldigt roligt med nybesök från Sverige, dock har inte alla samma solvana som de tre ursprungliga resenärerna.
I förrgår vaknade Eric upp efter en god natts sömn och vänder sig mot sin nya sängkamrat Gustav, det han till sin förskräckelse får se är endast en gigantiskt underläpp. Gustav har alltså med solens hjälp förstorat sin underläpp med ca 100 % utan att överdriva (bilder kommer!!).
Erics skratt väckte hela hotellet och snart var alla samlade för att skratta och betrakta gustavs sjuka anlete. Gustav var på pricken lik Sebastian i filmen Den lilla sjöjungfrun.

För att relatera till vår titel till detta blogginlägg kommer våran grupp av sju, snart förminskas till sex då våran kvinnliga resenär Kakan snart lämnar oss för att resa mot Kambodja, då resten av gruppen färdas norrut till paradisöarna Gilis.

Tack för nu, på återskrivande.

Vi saknar er givetvis!

Med vänliga stämningar Eric, Joel och Niclas



Hej!

Det är jättekul att resa!
Jag gillar fotboll och långa strandpromenader.
Fisk är gott och blått är flott

Med vänliga ställningar Gustav!

Och så var de fyra

Hej igen!

Livet här på Bali fortsätter i sin gilla gång, vi har dock fått ett litet tillskott.
I förrgår klockan 23.00 blev Joel Gabrielsson nämligen far till en 3,6 kg knodd. Vi hoppas nu att resten av familjen ska kunna få uppehållstillstånd i sverige efter vår avslutade resa.

För att vara lite mer ärlig, och mycket mer exakt så anlände Eva- Karin Fredriksson till Bali för två dagar sedan.
Det är otroligt roligt att få ett nytt (blekt) ansikte med på vår resa. Hon är en riktigt frisk fläkt i den varma stämningen.

Eftersom mycket av våran tid här går åt till surfring har vi givetvis tvingat ut Eva- Karin i vattnet.

Eva- Karin eller "kakan" som våra lokala vänner kallar henne, hade svårigheter att ens få ner den enorma surfbrädan till vattnen. I detta fall har verkligen storleken betydelse.
Detta fixade dock Kakan genom att korta av brädan ca en halvmeter, Kakan åstadkom detta genom det briljanta planen att föra surfbrädans topp mot botten i hög hastighet.
Klart och betalt du har fått dig en kortare bräda till kostnaden av 1.000.000 Rupie vilket i svenska mått innebär valfri inredning på IKEA för 1000 kr.

Vi har dock sponsrat Kakan med pengar för reperationerna då vi kände en "viss" skuld till händelsen.
Vi erbjöd oss nämligen som lärare i surfingens ädla konst, men tappade ganska fort tålamodet efter ca 10 sekunder och lämnade Kakan med lite lite för stora vågor.

Idag tog vi ett sorgligt avsked till våra trogna reskamrater Carl och Stacey från England och Australien. Vi träffade dom på Langkawi i Malaysia första gången, och vi har efter det umgåtts under resans gång.
Ett trevligt par med både karisma och härliga lökar.
De har idag avslutat sin 8 månaders resa vilket har satt igång lite tankar angående vår egna resa.
Vi har nu varit på resande fot i drygt två månader vilket innebär halva resan, tiden rusar iväg och vi längtar mer och mer inte hem.

Hoppas ni har det bra där hemma, men vi vill verkligen inte träffa er just nu..

Tack och bock!

Vi hörs när vi skriver..

Återhämtning i Ubud

Efter sju dagar av intensivt surfande var det på sin plats för en liten paus.
Våra allt mer växande manskroppar skrek efter avkoppling och uppladdning.

Vi beslöt oss för att besöka den kulturrika och lugna småstaden Ubud.
Ubud ligger en timmes bilfärd i nordostlig riktigning från Kuta, och har ett rikt utbud av konst och kultur.
Staden består av två gator som pryds av konstgallerier och restauranger, dock blev det inte så mycket konst och kultur får våran del.

Det fanns mycket annat som lockade, t ex ett delikat poolområde.
För att berätta hela sanningen började Stål Joel redan i bilen klaga på halsont pga den kalla ACn. Detta eskalerade ganska fort och mynnade ut i en kraftig Svinpest, eller vad man i sverige kan kalla en förkylning.

Joel var helt utslagen, han sluddrade, talade i tungor och betedde sig som ett svin med influensa.

Men vad gör inte de två vännerna for den tredje lite sjukare vännen.
Jo de skiter i allt vad kultur heter, och är ständigt på pass för att hjälpa Joel med allt vad han begär.
Allt detta gjorde de två vännerna lättast och effektivast genom att ligga vid poolen och dricka kylda förfriskningar, medans Joel låg och svettades på rummet.
Riktiga vänner ställer upp i vått och torrt!!

En morgon vaknade det tre vännerna upp och som alltid gjorde Niclas och Eric allt för att underlätta Joels svåra sjukdom. Dock insisterade Sjuklingen på att de två vännerna skulle ta del av Ubuds utbud.
Eric och Niclas begav sig till, APSKOGEN.
Ubuds apskog bestod otroligt nog av apor och skog, mest lövskog. De hade även ett tempel som givetvis var stängt för renovering, samt tvåtusen bananförsäljare.
Eric och Niclas gick på försäljarnas trick och köpte en hel kasse med bananer. Aporna blev som galna, de slet och slog.
Tre välutrustade apor tog Niclas som gisslan, varpå Eric fick ge upp kassen med bananer för att få sin vän tillbaka.



Det helt klart bästa med Ubud var utan att tveka den otroligt goda maten. Under våra två månader på resande fot har vi inte smakat på så god mat som i Ubud.
Maten var otroligt fräsh och portionerna var väl tilltagna.
Dock glömde den feberyrande Joel Gabrielsson att ta ut gaffeln ur munnen vid den avancerade tuggningsprocessen. Ett hårt bett i gaffeln.. Och det var bara att slänga den undre tandraden. I alla fall en liten flisa som flög ur Joels mun.

Efter tre dagar kände vi två att våra muskler och leder var utvilade nog för att återuppta surfingen. Joels leder kunde man jämnföra med en påse rullskidor, inget vidare helt enkelt.
Vi var dock inte säkra på att vi skulle återvända helskinnade till Kuta eftersom taxichauffören körde som om han trodde på Karma. Dvs mopeder, gångtraffikanter och andra människor i närheten fick i panik akta sig för våran bil som bokstavligt ångade fram på de smala vägarna.

Tyvärr är inte alla lika lyckosamma på vägarna som vi har varit hittils.
Vi har precis fått veta att Raul, en ung man som vi hyrt surfbrädor av omkom i en motorcykelolycka för ett par dagar sen. Han var en otroligt härlig och hjälpsam kille som vi alla fastnade för under den korta tiden vi lärde känna honom.
Raul var bara 22 år gammal och kom från Sumatra i Indonesien.
Något beundransvärt är att alla andra ungdomar från Sumatra som jobbar på stränderna ger av det lilla de har för att bidra till att Raul skall få komma hem till Sumatra.

Nu är det dags för oss att hitta på lite annat innan vi går och lägger oss.

Tack och Bock!

Godnatt

Hej alla glada läsare!

Nu har vi sedan sju dagar befunnit oss i Kuta på Balis södra kust.

Vi befinner oss nu i vad man kan säga Indonesiens partymecka. Folk från alla nationer världen över, tar med sitt pick och pack för att komma hit och ta del av den osunda kulturen som frodas på Kutas gator.

Här kan man:
- Supa sig redlös, för en billig penning
- Flyga till månen med hjälp av "magic mushrooms"
- Få massage med eller utan "lyckligt slut"
- Köra ihjäl sig med scooter
- Bli ihjälkörd av en scooter
- och mycket annat smått och gott

Vi:
- Går upp tidigt för att surfa på de fina morgonsvallen
- Köper en sprite i pausen
- Surfar tills solen gått ner
- Umgås med lokalborna Adi, Mosa och manic
- Letar efter det nya surfmodet (Joel letar efter det gamla)
- Köper billig glass på McDonalds
- Har aftonskönt med en billig vuxengitarr
- Niclas och Eric Somnar till radioprogrammet "mammas nya kille", Joel ligger inte under takfläkten. Han klagar också något enormt på sin dåliga kudde.

Som ni märker är vi riktigt skötsamma killar som söker lägenhet i Göteborgsområdet. Ring eller maila.
Det som inte står med i bloggen får ni aldrig veta i alla fall.

Mycket av våran tid här på bali går åt till Surfing, som vi verkligen fastnat för.
Det går faktiskt mycket bättre än förväntat, och då hade vi ändå Höga förväntningar.
Vi har hyrt varsin surfbräda varpå Niclas fick byta ena fenan efter en smärre incident med botten.
Joel i sin tur är för fet för att surfa, han spenderar mer tid på botten än på brädan.
Joel bestämde sig för att pröva något nytt, han lånade Erics bräda.
Efter att ha surfat på botten ett par km kom han upp med vad som tidigare varit en surfingbräda, vilken numera liknar en sweizerost utan ost. (DYRT)

Eric saknas fortfarande, men brädan återfanns för två dagar sedan.

Efter tre dagars surfing bestämde sig Niclas för att behärska en shortboard, Dvs en kortare bräda med mindre flytkraft. Det var ingen lätt match men efter mycket slit och släp kom han upp ur vattnet med ett leende som skapats av den asiatiska putstandkrämen (get white or die trying), då han lyckats ställa sig upp hela två gånger.

Vi har två dagar kvar innan det är dags att lämna tillbaka våra sarjade surfbrädor.
Efter det är vår plan att besöka staden Ubud, som har ett väldigt bra Utbud av kultur och annat skit.

Nu är det dags att säga hejdå för idag!

Vi hörs Lars!

Singapore

Vi har nu lamnat Langkawi bakom oss och begav oss i sydostlig riktning till Singapore,sydostasiens minsta land. Receeptet for singapore ar 3 dl holme,2 dl lyx, 2 famnar land, 3,5 kilo stad och 5 kryddmatt kopcentrum.

Det marktes tydligt att Singapore har Asiens hogsta levnadstandard - goa bilar, stiliga fruar,overdrivet manga kopcentrum.Nagot som skiljer sig otroligt mycket ar att priserna ar betydligt hogre an de tidigare landerna vi besokt. T.ex en natt pa Langkawi kostade 35 kr per person for ett helt ok rum, i Singapore betalde vi ca 100 kr per person for att bo i ett rum som vi delade med 17 andra stollar t.ex franskman,tyskman.

Varat 1a intryck efter att stigit av planet var skyltar med skramselpropaganda! For att spotta pa gatan kostar det dig 1000 kronor i boter, 25000 kronor om du fardas med tunnelbanan och innehar hairspray eller dylikt, 5000 kronor om du glommer att spola pa en allman toalett!
Dagarna spenderade vi pa att ga att fonstershoppa pga de hoga priserna.sa skoskav var oundvikligt.

For att gora varan vistelse mer angenamn borjade vi spendera tid 2 charmiga fransyskor vars namn var Celine Dion och frisette Pipette. Dessa blev otroligt nog valdigt ledsna nar vi skildes at.
Ett av de primare malen med varan vistelse i Singapore var att besoka sveriges ambassad(IKEA).

Vi var sa exalterade att vi tvingade med en Fransk-tysk man att delta i varan IKEA tripp.Vi tvingade honom att tycka om allt som sverige hade att erbjuda saklart. Vi hade en mycket trevli stund nar vi tvingade i honom kottbullarna. Sen blev det efterfest med Ahlgrensbilar,kolasnoren och salta fiskar.

Vi planerade att avnjuta en picknick en eftermiddag.. i presidentparken.Vi gick dit med glada miner, men mottes av tungt bevapnade soldater som ovanligt men bestamt motade bort oss och forklarade att dar far man minsann inte vara!

Vi befinner oss nu i Kuta - Bali , dar vi spenderar vara dagar med surfing vi kommer skriva mer om det i nasta inlagg.

Vi vill ocksa ta tillfallet i akt och saga att vi saknar er dar hemma!
Nu kommer en personlig halsning fran var och en av oss:

Joel: jag saknar mammas nybakta brod, pappas biltips, Goteborg, svensk host, jeans samt en mycket god van + alla andra vanner!

Erick: Kommer sakna familjen vid jul, annars bra!

Niclas: trivs bra for tillfallet men saknar vid vissa stunder Thaimaten i jonkoping!

Ta hand om varandra nu i hostmorkret och glom inte att uppmuntra varandra..

kram

Vardag på Langkawi

Nu är snart vardagen på Langkaoowi slut!
Vi drar vidare mot Singapore inom en snar framtid.
Vi har manga härliga och minnesvärda ögonblick med oss i bagaget fran denna ö!
/ Joel

Efter dom 14 dagarna som passerat har pa Langkawi har vi markt att vårt sätt att resa skiljer sig endel mot andra backpackers. For de forsta dricker vi inte en tiondel så mycket alkohol som den genomsnittliga backpackern. For det andra lägger vi oss mellan 01.00 och 03.00 då packpackern lägger sig mellan 06.01 och 07.02.
En annan olikhet mellan oss och dem är att vi stressar inte vidare till nästa resmål efter 2-3 dagar, utan vi stannar på plats och nästan skaffar oss en vardag med rutin och lokala bekantar.
En dag på Langkawi:

10.15: Niclas och Eric går upp
10.20: Första försöket att väcka Joel
10.25: Andra försöket att väcka Joel
10.40: Femte försöket..
10.45: Eric skriker Stackars Joel i örat
10.45,5: Joel vaknar, med ett allt sämre hjärta
11.00: Frukost
Det intressanta med frukosten är att vi sedan en vecka tillbaka slipper beställa frukost, när kyparen ser oss bereder han genast 3st Langkawi breakfast till oss.
Som ni kanske sett bland våra bilder finns även en liten apa med i bilden. Denna har fattat tycke for en av resenärena.. Vi har inte fastställt ifall det är Niclas apliknande beteende eller bara hans håriga bringa som den lilla primaten fattat tycke för.. Men ägaren får slita den i stycken för att lämna Niclas.
11.45 - 15.00: Strandraggarstämning!
15.00 - 15.45: Paus (lunch)
15.45 - 18.22: Småplask tills det att solen går ned.
19.00: Middag
Efter två veckor är det tre restauranger som vi fastnat för. En thairesaurang och två indiska.
En middag kan bestå av t ex. Kyckling i curry/honey/chili etc , Ris, Nanbröd (stenugnsbakat bröd), Sprite/Limejuice/Orangejuice/Water. Detta kalaset brukar landa på ca 10RM / person vilket i svenska kronor blir hela 20 pengar. Vilket är lite i överkant faktiskt, då vi är vana vid nästan ohälsosamt billiga priser i Thailand.
20.00: Kortspel och samkväm på någon av de två uteserveringarna längs stranden.
Av någon anledning dras vi lite mer till ett av de hela två barerna/Caféerna som vi behagar besöka.
Little Lylias chillout café:
Ett överdrivet delikat ställe med FULL personalstyrka, ibland riktigt full. Lylias är belagt ca en aln från vattenbrynet. Som underhållning har Stället vaskat fram ett riktigt malaysiskt husband. Sångaren har hela fjorton år i branchen och har under en längre tid arbetat i Bangkok. Basisten är en tidigare medlem av ett världskänt malaysiskt rockband. Gittaristen som bokstavligt bär hela bandet, har nog inte gjort annat än att spela gitarr under sitt ca 60 år långa liv. Sångaren har garanterat gjort allt annat än att lägga tid på sångläxan. Trots detta är trummisen ännu lite mindre begåvad än bandets usla sångare. Tillsammans bildar det ett mindre bra men ändå skönt band.
01.30: Kvällsmat!
Vår dag avslutat ALLTID med öns godaste hamburgare innehållande 90% kött, 10% ben. Men eftersom det bara är Joel som tuggar, har vi ändå beslutat oss att åndå ALLTID avsluta kvällen här.
02.00 Läggdags!
03.30 Joel stänger av ACn
04.00 Eric eller Niclas vaknar och sätter på ACn
08.00 Eric eller Niclas vaknar av kollosala svettningar alt Joel vaknar med frostskador.

SLUT

För att vara ärliga nu så orkar inte Niclas eller Eric skriva mer, dock vill joel förmedla lite mer godsaker.. men.. det tar vi en annan dag.

Ta hand om er så hörs vi!

Kram

Langkawi

Hej alla ni trogna följare!
Vi har sedan 5 dagar befunnit oss på den vackra ön Langkawi. Våra nätter spenderar vi på ett guest house vid namn Shirin, som ägs av ett omaka par, där mannen härstammar från Irak och kvinnan från Japan. En tveksamt trevlig liten iaktagelse är att paret befinner sig i en omskakande separation. Tydligen blev kulturkrocken alltför svår att härda ut efter ynkliga 16 år. Glåporden (som uttrycks på knaggliga engelska) fullständigt haglar i luften när vi försöker avnjuta en härlig omgång kort. Det finns mer att uppleva på pardisön Langkawi...

Det regnar ganska mycket! En relativt stor del av vår tid har vi spenderat på film, ca tre filmer, samt godisätande och allmänt lökande.....
Detta dåliga väder har inte bara regn att erbjuda utan även stora vågor! Vi har som tre småbarn lekt i de halvmeterhöga vågorna, poseidon och kung trithon samt sebastian har inte varit nådiga, havets krafter har skakat oss å de grövsta. Så pass allvarligt att Niclas fick sin vackra panna misshandlad av botten! Vårt närvarande på stranden uppskattas så klart av de flesta. Eric är speciellt populär, mest utav strandlopporna. Uppemot 150 gånger har de smakat hans babylena hud, som för tillfället är ganska sargad, hans tidigare vackra utseende har förvandlats till något streeeemt vulgärt.

De dagar då solen tittat fram har vi hyrt scooter och bil. En liten glimt av hur det var kan ni fa om ni tjuvkikar pa ett litet filmklipp som finns pa facebook:

http://www.facebook.com/profile.php?id=1141389677&ref=profile#/video/video.php?v=1164114899990&ref=mf

Vägarna här på ön är väldigt vackra och vyerna är så fantastiska att hälften vore nog, men Gud är generös. Senast idag hyrde vi Langkawis minsta, osäkraste och klenaste bil. På grund av att det är vänstertrafik och högerstryrda bilar känns det väldigt ovant och ibland läskigt att sätta sig bakom ratten. Vi började dagens utflykt med att besöka De sju källornas vattenfall, där vi plaskade omkring i lagunerna och hänfördes av de vackra vyerna. Det gick även att åka rutchkana på de hala klipporna, Joel omkom med livshotande skrubbsår efter att ha valt fel placering i rutchrännan, med andra ord framför Niclas...

Vi avslutade dagen på en av de finaste stränderna vi någonsin besökt. Efter 2 timmar av tjöt om kokosnötter fick Joel smaka på en relativt småäcklig skitnöt...

Dags för dagens sista måltid, blir det fried rice with chicken idag månne?
Klart å betalt.. Kram

Livets goda dagar i Kuala Lumpur!

Hello mother wereshoes..es

Vi befinner oss nu alltsa i Kuala Lumpors huvudstad Malaysia!Ni kanske refekterar over varfor Kuala Lumpor ar ett land osv...etc..m.fl m.m obs. cdon.com!jaja.

Staden som denna ger foljande intryck:

1: Sjukt mycket shoppingmojligheter. Finns ett antal stora kopcenter med uppskattningsvis exakt ca 400-800 butiker. Sa vill man satta spratt pa 900 kr sa gar de galant. Det ar faktiskt riktigt billigt manga ganger. T .ex en klocka kan du kopa, en T-shirt, en sko, ja ett enormt utbud av allt finns att tillga, sa det ar latt att fa beslutsangest!

2: Alla kor uteslutande Proton som fortskaffningsmedel, sen finns de ju sa klart en mangd andra bilmodeller i sortimentet.

3: Manniskorna ar vänliga och mycket framfusiga. Manga ar valdigt bra pa att prata dalig engelska, men dock battre an Thaiarna!

4: Matkulturen skilljer sig mycket fran Thailand, har finns det manga indiska inslag, indonesiskt och Thai da forstass.

5: Hur luktar de da har kanske ni undrar?! Jag kan saga att de luktar SKIT. Korsar du 18 manader gammla agg med 4 overkorda joggingskor och mixar det med en nypa surstromming sa har du knappt kommit upp i niva med Kuala Lumpors doftande grander.
Denna doft begransas dock till vissa kvarter, dar vi dock rakar bo..

6:Stadens infrastruktur skiljer sig ganska mycket for att jamfora med Bangkok!
Kontrasten ar stor och det finns allt fran risiga byggnader till Lyxiga skyskrapor. Jamfort med Bangkok kanns staden mycket frashare och lite mer vasterlandsk om man kan saga sa.

Vad har vi haft for oss under tiden i Kuala Lumpur?

Vi har utgatt ifran vart guest house The green hut lodge. Ett generost halvsunkigt krypin dar manga trevliga backpackers frodas. Dar har vi traffat en liten blandning av personligheter.

AJ = the gigant baby (whit braisses) fran Kanada
En mycket trevlig och fantasifull man som arbetade som animerare till filmer.

Iris = Var hyresvard och visdomsformedlare om KL (Kuala Lumpur)
Denna kvinna fyllde ar i mandags och ville verkligen att vi skulle vara med pa hennes fodelsedagsfest! Detta var tyvarr inte mojligt aven att vi blev erbjudna gratis boende i basta rummet.

Aven ifall vi inte ville ha ett annat rum for att vara kvar hade vi redan biljetter bokade och kunde tyvarr inte deltaga.
De andra vi traffade var inte sa markvardiga sa vi skriver inte om dom.

Shoppingen i KL var ganska speciell jamnfort med Thailand!
Saljarna ar otroligt mycket mer framfusiga och har betydligt varre temperament och forsoker desperat fa en att kopa deras skrap.
For exempel forsokte Joel pruta ganska rejalt pa en klocka.
Saljaren ville ha 250 RM = 500 sek. Resten av saljarna salde samma klocka for 25Rm dvs 50 sek.
Joel gav ett skammbud pa 10 RM = 20 kr, detta erbjudande var lite mer an saljaren klarade av och bad Joel ovanligt men bestammt att dra at hecklefjall!

Mycket av varan shopping har gatt ut pa att hitta klockor, beroende pa Joels desperata jakt pa den perfekta tidsursmaskinen.
Vid ett av alla dessa tillfallen visade en saljare hur orepbart glaset pa hans klockor var.
Han visade muntert med en skruvmejsel, att detta glas kan man inte repa.
Upp till bevis tankte joel och raffade at sig skruvmejseln.
Efter lite huggande och frenetiskt repande ler joel och visar den sonderrepade klockan for saljaren.
Denne utbrister i skratt, try another one!!
For att bespara denne gode man alla sina klockor lamnade vi denne at sitt arbete.

Petronas Towers!!
Saklart ganget skulle besoka Tvillingtornen i Kuala Lumpur. Det enda som hindrar ar en tidig koning for att fa de eftertraktade biljetterna. Nar vi under lunchen dagen innan bestammer oss for att besoka tornen meddelar joel att han inte kan delta i den tidiga koningen eftersom han har en viktig SKYPE date pa morgonen.
Sjalvklart staller Niclas och Eric upp pa detta eftersom det ar klart att Joel skall fa prata med sitt kjoltyg. Efter en mycket tidig morgon och en tva timmar lang vantan pa biljetter kommer de tva vannerna tillbaka till boendet. Misstanksamt nog star joels flipflop kvar i skostallet. Han kanske blev klar tidigt tankte de godtrogna vannerna. Efter ett ganska kort letande hittar de Joel i sin sang, sovande. Undanflykterna flodar! Larmet funkade inte, jag blev ranad i morse, ehh, ehh..

Men allt slutar ganska lyckligt med ett besok till de streemt hoga tornen. (helt okej grej)

Vi var aven uppe i ett annat torn som var 273 meter som joel tjatade om. varldens 5e hogsta bla bla bla... kostade massa pengar tyckte resten av skaran. Men vi fick iaf kora F1 bil tv spel, och se ett mini zoo med drogade insekter.

Vi har aven gjort endel andra saker men lite maste vi spara tills vi kommer hem.

Vart nasta inlagg kommer fran Lankawi, en o i nordvastra delen av Malaysia!

Ses snart!

kramar

Resan till malaysia fortsattning...

Japp da ska vi se.. berattelsen fortsatter med vistelsen i och resan fran Hat yai!

Hat yai var en overdrivet delikat odslig och faktiskt riktigt trevlig

stad om man tycker om daliga stader! En forbannelse vilade

over den opitoreska staden, och vi kunde kanna stadens kusliga

atmosfar omsluta oss "trygga" men valtranade grabbar.

Val dar i det dunkla morkret franns ett behov av mat och nagonting att slacka torsten med... torsten efter mammas mysigt uppdukade kvallsmatsbuffe!

Vi lamnade varan fangelsehala och gav oss ut i natten pa aventyr.. vi gick precis rakt fram pa den tomma gatan och pa ett nastan

okult satt blev vi varse om att vi gatt runt i cirklar halva natten!
Magarna/smaklokarna skrek/ylade av hunger/sotma.

Som tur var hittade vi varat smultronstalle nar vi nastan hade gett upp.. 7 eleven.

Stamningen var kanske inte den basta hittils pa resan, men vi fick iaf i oss nagra sma yoghurtar och diverse chips. Vi atervande till varat rum och somnade gott trots att det ar praktiskt omojligt att flirta med johnblund i sadana forhallanden.

Morgonen darpa bedrog vi oss vidare med sang, dans och aftonbrasa till narmsta resturang
for frulle. Vi fick i oss nagon kallejanka mat, drog och kopte klockor till erik och niclas. Jag joel vantar fortfarande pa att hitta min drottning bland klockor.
Vi kopte bussbiljett och drog vidare mot Kuala Lumpor.

Val pa bussen fick vi formanen att mota ett gang harliga personligheter.

Nr 1:
Lennart fran stockholm som var frilansande missionar i Asien/Indien.
Lennart som han kallade sig var en mycket radikal (med betoning pa mycket) och fargstark person.. ja vi skulle kunna skriva en kortare novell om denna ibland aven lite mystiska man.
Jag fragade efter timmar av diskussion, artigt men bestamt vad han hette. Da vill han bara saga sitt nickname?? - jag heter Lennart!
men va heter du i efternamn?

- du forstar att thailandare och annat lost folk forstar inte Å ä ö!
- Ja men jag forstar ju Å ä ö!

- ok da. jag heter olsson!

??? hah va..inte manga Å ä ö dar inte! Sa lite speciell vara han allt!
Aven om vi inte kunde relatera allt till verkligheten sa var Lennart, den provocerande asiktsmaskinen en mycket inspirerande kalla till att mota den svenska ljumna kristenheten!
I motet med Lennart frambringades en langtan om att fa vara med och gora skillnad. Sadana som Lennart vaxer inte pa grona angar. sadana som Lennart satter avtryck i den historiska oknen!

Nr 2:
Dr. Bombay fran Malaysia som var pa semester i grannlandet thailand. Bombay, eller "lord of the flies" som han garna kallade sig var en framfusig gosse, men ocksa valdigt hjalpsam. Bland annat bjod han pa intradet till toaletten, men dar lat han inte oss pissa ifred utan tjatade om att vi skulle komma och besoka honom i malaysia for att se hans fantastiska eldflugor.
- it looks like a christmas tree, lockade han med.

Ar det verkligen eldflugor killen snackar om?? Eller har han sjukt mycket bling bling pa sina privata delar?

Njaa.. tveksamt att vi lagger tid och pengar pa det, men han gav oss hans nummer i tron om att vi skulle ringa.. forvanta dig inget samtal Dr. Bombay, vi ar mer intresserade av "the tower of Kuala Lumpur" och "Petronas Towers".

Nr 3,4,5,6,7,8...234: Ar det nagon som har en storre server att lana ut till BlogSpot.com :)

Nu har vi kommit fram i Kuala Lumpor och hur vi har det har skriver vi mer om i morgon eller nagon annan dag!

Pa aterlasningar

MVH Joel,erik-tion och testiclas

Resan till Malaysia

Nu har vi lamnat soliga och mysiga Koh Tao, mest eftersom det inte fanns sa mycket sol kvar utan mest orkan och regn.

Men vi kommer ha manga minnen som narmre etsat sig fast i vara minnen.
Sa vad kommer vi ta med oss fran Koh Tao?:

1. Snorkling med haj
forsta snorklingen pa on sag vi inte mindre an 4 blacktip reefsharks
2. Sjukt mycket tyskar
stotte pa mycket trevliga tyskar som alla kom fran munchen
3. Eric och Niclas spyr pa dykbaten
Under den sista dagen av dykning hander det som kan beskrivas som mindre vackert.
Niclas ska precis hoppa i for att umgas med fiskarna men hejdar dig genom att bokstavligt
spy over halva baten. (manligt och vackert). I vattnet kontrar vapendragaren Eric med att
pa ett lika vackert satt spy over sig sjalv i mangder.
4. Alla tyskar flortar med Joel
mannen pa alla tyska kvinnors screensaver joel gabrielsson, som far halla hart i klader och
oskuld for att inte falla for alla forsok till aktenskap. Men som tur ar lagger denna akta man
alla sina tankar och pengar for telefonsamtal till sin blivande i LA.
5. Dykning
dykningen var en otrolig upplevelse om man raknar bort det ovannamnda. Vi kan
rekomendera alla som inte har dykt att ge det en chans, det ar vart det!
6. Alla goa manniskor
vi traffade manga goa och trevliga manniskor som vi kommer fortsatta halla kontakten med,
ett muntert tjejgang fran tyskland och en galen engelsman vid namn Adam ar de som star
hogst pa listan.

Men nu lamnar vi denna plats bakom oss.

Klockan 10.00 men som alltid i Thailand ca 45 minuter forsent avgar baten och vi lamnar en plats som kommer sakna oss for evigt.

Resan bestod av 2 timmars batfard, 6 timmar i minibuss och ytterligare 8 timmar pa buss.

Resan gick utmarkt fram till den sista etappen. Vi vet inte riktigt om vi gick pa fel buss eller om vi gjort en riktigt kass deal med turistkontoret. Vi satte oss pa bussen i tron om att det skulle vara en VIP buss (en buss med lite storre saten for att enklare kunna sova), men men men vi mottes inte mindre an av noll lediga platser och lika manga turister.

Efter nagra mil kunde vi antligen fa satta oss for att fa koppla av.
Platserna var rymliga nog for Eric, men resten av teamet satt fastkilade vid knana mot satet framfor. Nar vi antligen var avslappnade nog for att sova drar hela ganget igor Thai KAREOKE med ett och samma band (mr jeans skjorta och cowboyhat) i ca 4 timmar.

Det var nastan sa att det var vart att onska efter en krock for denna skiten orkar inte en normal
manniska utan alltfor grova mentala problem av.
Vi insag dock att en krock inte va alltfor langt borta eftersom killen bakom ratten, var en busschauffor med dodslangtan som piskade denna buss nagot fasansfullt. I kurvorna var bussen sa nara att va uppe pa tva hjul och niclas spelade till och med in en film till sina foraldrar med ett meddelande utifall det varsta skulle handa.

Efter ett valkommet bonesvar var vi antligen framme i staden gud glomde, Hat Yai.
Galet vilken sur stad, ingen kunde engelska och vi blev snabbt uppfangade av en taxichaffis.
Vi forklarade att vi ville till ett bra och billigt guest house for att kunna overnatta.
- okey okey svarade chaufforen efter att tankt lite grann, och insag snabbt sin chans att tjana lite extra pengar.
- 50, 50, 50 sa han och pekade pa en av oss i taget.
Okej 150 baht, altsa 30 kr ville han ha for att kora oss. vi var helt utmattade och orkade inte pruta sa vi gick med pa priset och lassade in vaskorna i baggaget.
Vi korde ivag ca 60 meter i en riktning, gjorde en U svang och korde 60 meter. Om ni hangt med nu sa vet ni att vi hamnade pa samma plats som vi hoppade pa.
Chaufforen hoppar ut och pekar pa ett hus och utbrister here, cheap, cheap.

Vi kollar pa varandra och utbrister i ett gapskratt, killen vill ha 150 baht for att ha blivit korda, ja just det, ingenstans. Utover det vill han att vi ska bo hos hans kompis i dennes affar.

Natten slutar iaf med att vi blir korda till ett riktigt guest house. Vi inser dock att vi kanske skulle bott hos killens kompis, rummet vi fick se var nog det samsta vi nagonsin befunnit oss i. Vi vagade knappt ga in pa toaletten eftersom den overhangande risken for akut dodsfall.

Nu rundar vi av for idag och historien fortsatter i morgon med bilder och ett "happy ending" pa denna etapp.

Tack och bock!

Vi saknar er alla och vi uppskattar den okade skaran av foljande lasare!

Puss & Kram

ps

Vi ses i maschallens skugga!

Koh Tao

Nu har vi lämnat kaoset och den illaluktande men ändå trevliga staden Bangkok.

I natt anlände vi till koh tao, efter en lång

och sömnlös natt på bussen från bangkok.

Resan bestod av en 9 timmar lång bussresa som avslutades med en 2 timmar lång båtresa till den lilla ön Koh tao.

Vi har precis kommit upp från en lång och hård dag i vattenbrynet där temperaturen är kalla 35 grader.

Vi har hittat ett kanon hotell som vi har beslutat oss att bo på i en vecka ca. Joels (duell, som tyskarna kallar denna man) bröllopsresa kommer troligtvis att gå till en av dessa underbara hyddor där han ska ha kvalitéts tid med sin fru.

I morgon ska vi hyra motorcyklar i vår jakt efter den perfekta paradis vattenbrynet. Vi har även planer på att testa våra färdigheter i den nobla dyksporten som mycket kretsar kring på denna plats.

Vi fick även plaskpåsk ifrån Gotland, vi skrev tillbaka och väntar svar redan nästa vecka. Närmare den 23/9.

Vi saknar alla er två som läser denna blogg.

Hoppas ni har det lika bra som vi har! (men troligtvis INTE!)

Hörs snart i maschallens skugga!

Framme i Thailand!

Hej och befruktansvärt välkommna till våran blogg som kommer förfölja oss under 4 månader.

Vi håller vi precis på att avsluta vår andra dag i Bangkok. Vi trivs fantistiskt bra i det lilla landet Thailand. Det är en enorm omställning att komma från lugna Sverige till Galna Bangkok.
Hur är Bangkok?:
1. Kanonvarmt
2. Kaos
3. Idiotstyren bakom ratten
4. Man luktar konstant en blandning av svett, avgas och mat
5. Billigt
6. Fantastiskt kul

Vi har hittat ett billigt Guest House på khao san road där vi kommer spendera resterande dagar i Bangkok. Resan till Thailand gick förvånandsvärt bra. Eric glömde dock alla sina pengar, försäkringspappper, dvs alla viktiga dokument exklusive pass efter ca 2 minuter i Bangkok. Vi skulle precis hämta våra väskor från bagagebandet då Eric börjar rota i sin väska och utbrister otroligt lugnt och världsvant: Ja ska bara hämta mina pengar i passkontrollen!, kommer snart.

Vad har vi gjort i Bangkok hittils?:

1. Varit på lyxbio
2. Fått skjuts av en 15åring på tuktuk
3. Nekat till erotiska förslag ca 415 ggr
4. Sett mycket intressant kultur och blivit överväldigade av kulturkrocken

Med andra ord, en vanlig dag i bangkok.

Vi planerar nu att resa ca 45 mil söder i Thailand till en liten ö vid namn koh tao.

Hörs snart igen!

Mvh

Joel, Niclas och Eric!

Vi saknar er alla!

Kolla gärna in vår blogg: http://biginjapan-biginjapan.blogspot.com/