tisdag 29 september 2009

Resan till Malaysia

Nu har vi lamnat soliga och mysiga Koh Tao, mest eftersom det inte fanns sa mycket sol kvar utan mest orkan och regn.

Men vi kommer ha manga minnen som narmre etsat sig fast i vara minnen.
Sa vad kommer vi ta med oss fran Koh Tao?:

1. Snorkling med haj
forsta snorklingen pa on sag vi inte mindre an 4 blacktip reefsharks
2. Sjukt mycket tyskar
stotte pa mycket trevliga tyskar som alla kom fran munchen
3. Eric och Niclas spyr pa dykbaten
Under den sista dagen av dykning hander det som kan beskrivas som mindre vackert.
Niclas ska precis hoppa i for att umgas med fiskarna men hejdar dig genom att bokstavligt
spy over halva baten. (manligt och vackert). I vattnet kontrar vapendragaren Eric med att
pa ett lika vackert satt spy over sig sjalv i mangder.
4. Alla tyskar flortar med Joel
mannen pa alla tyska kvinnors screensaver joel gabrielsson, som far halla hart i klader och
oskuld for att inte falla for alla forsok till aktenskap. Men som tur ar lagger denna akta man
alla sina tankar och pengar for telefonsamtal till sin blivande i LA.
5. Dykning
dykningen var en otrolig upplevelse om man raknar bort det ovannamnda. Vi kan
rekomendera alla som inte har dykt att ge det en chans, det ar vart det!
6. Alla goa manniskor
vi traffade manga goa och trevliga manniskor som vi kommer fortsatta halla kontakten med,
ett muntert tjejgang fran tyskland och en galen engelsman vid namn Adam ar de som star
hogst pa listan.

Men nu lamnar vi denna plats bakom oss.

Klockan 10.00 men som alltid i Thailand ca 45 minuter forsent avgar baten och vi lamnar en plats som kommer sakna oss for evigt.

Resan bestod av 2 timmars batfard, 6 timmar i minibuss och ytterligare 8 timmar pa buss.

Resan gick utmarkt fram till den sista etappen. Vi vet inte riktigt om vi gick pa fel buss eller om vi gjort en riktigt kass deal med turistkontoret. Vi satte oss pa bussen i tron om att det skulle vara en VIP buss (en buss med lite storre saten for att enklare kunna sova), men men men vi mottes inte mindre an av noll lediga platser och lika manga turister.

Efter nagra mil kunde vi antligen fa satta oss for att fa koppla av.
Platserna var rymliga nog for Eric, men resten av teamet satt fastkilade vid knana mot satet framfor. Nar vi antligen var avslappnade nog for att sova drar hela ganget igor Thai KAREOKE med ett och samma band (mr jeans skjorta och cowboyhat) i ca 4 timmar.

Det var nastan sa att det var vart att onska efter en krock for denna skiten orkar inte en normal
manniska utan alltfor grova mentala problem av.
Vi insag dock att en krock inte va alltfor langt borta eftersom killen bakom ratten, var en busschauffor med dodslangtan som piskade denna buss nagot fasansfullt. I kurvorna var bussen sa nara att va uppe pa tva hjul och niclas spelade till och med in en film till sina foraldrar med ett meddelande utifall det varsta skulle handa.

Efter ett valkommet bonesvar var vi antligen framme i staden gud glomde, Hat Yai.
Galet vilken sur stad, ingen kunde engelska och vi blev snabbt uppfangade av en taxichaffis.
Vi forklarade att vi ville till ett bra och billigt guest house for att kunna overnatta.
- okey okey svarade chaufforen efter att tankt lite grann, och insag snabbt sin chans att tjana lite extra pengar.
- 50, 50, 50 sa han och pekade pa en av oss i taget.
Okej 150 baht, altsa 30 kr ville han ha for att kora oss. vi var helt utmattade och orkade inte pruta sa vi gick med pa priset och lassade in vaskorna i baggaget.
Vi korde ivag ca 60 meter i en riktning, gjorde en U svang och korde 60 meter. Om ni hangt med nu sa vet ni att vi hamnade pa samma plats som vi hoppade pa.
Chaufforen hoppar ut och pekar pa ett hus och utbrister here, cheap, cheap.

Vi kollar pa varandra och utbrister i ett gapskratt, killen vill ha 150 baht for att ha blivit korda, ja just det, ingenstans. Utover det vill han att vi ska bo hos hans kompis i dennes affar.

Natten slutar iaf med att vi blir korda till ett riktigt guest house. Vi inser dock att vi kanske skulle bott hos killens kompis, rummet vi fick se var nog det samsta vi nagonsin befunnit oss i. Vi vagade knappt ga in pa toaletten eftersom den overhangande risken for akut dodsfall.

Nu rundar vi av for idag och historien fortsatter i morgon med bilder och ett "happy ending" pa denna etapp.

Tack och bock!

Vi saknar er alla och vi uppskattar den okade skaran av foljande lasare!

Puss & Kram

ps

Vi ses i maschallens skugga!

3 kommentarer:

  1. Nu börjar det likna mina resor i Centralamerika, nice /IC

    SvaraRadera
  2. Hejsan på er.
    Gör ett andra försök att få iväg en kommentar.
    Jätte kul läsning, skönt att äntligen få lite rapport igen.
    Hoppas ni fortsätter att ha det bra. Var rädda om er.
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  3. Haha oj oj jag skrattar fortfarande.
    Skönt att det är tyska brudar ni hänger med, då kan jag andas ut .. No afence mot tyskar , blev tagen för tysk idag faktiskt men tyskar mot svenska LA tjejer, där ligger dom i lä måste jag säga ;)
    Antar att det inte är Joel som skrivit detta med tanke på att ni skriver. dyk - det är värt det. Jag nämner inga namn men det var någon av er gossar som inte var så hajpad efter 2 dagar med dyklektioner men det blev nog bättre sen när denna personen fick sitt diplom :)
    Kan inte riktigt sluta skratta åt bussfärden.. helt underbart. Thailändsk kareoke, kan det bli bättre?! Och taxichaffisen... HAHAHA. Skön snubbe. Smart om inte annat!

    Ni verkar ha det bra trots sunkiga boendet och livsfarliga bussfärdar... Se upp för skyfallen bara så är jag glad :)
    Kram på er!

    SvaraRadera