Våra dagar på Lombok var nu räknade!
Vi hade planerat att lämna ön med hjälp av en taxi från hotellet, allt var frid och fröjd kvällen innan avresa.
100.000 i "deposit money" var redan betald! Och snart skulle vi få se de berömda Giliöarna.
Vid frukosten på hotellet frågade en anställd om vi tidigare haft kontakt med en annan resebyrå.
Vi förklarade lite förvånat att vi tidigare varit i kontakt med några lokalbor angående vår resa, men att vi inte riktigt kom överrens med dessa och istället valde att resa med hotellet.
"inte riktigt kom överrens" betyder egentligen att Gustav med sin omtalade prutningsteknik såg till att resan med lokalborna blev en mindre omöjlighet.
Kvinnan på hotellet sa med skärrade viskningar att:
- The people outside are very angry with the hotel!
Det visade sig att "the people outside" eller "the organisation" som de själva kallar sig hade hotat hotellet. De sa att om hotellet hjälpte oss, skulle "the organisation" blockera vägen för vår bil samt stänga grinden till hotellet och på så sätt avskärma hotellet från omvärlden.
Hur blev det såhär?
Vi hade som vi tidigare nämnt varit i kontakt med en resebyrå (en del av the organisation), för att jämföra priser angående vår resa till Giliöarna och Eva Karins resa till Bali.
Eva Karins biljett var redan bokad och betald med "the organisation" som arrangör, men pga ett motorhaveri på båten som skulle ta EK från Lombok till Bali kunde denna resa inte genomföras. Istället bokade de om biljetten till en annan båt, dock till ett högre pris.
Detta pris innebar en ökning av 25 kr, som vi snåla smålänningar + Joel starkt protesterade emot.
Allt slutade med att Gustav ställde ett ultimatum:
- If you inte give us a lower pris, then we want all our money tillbaka!
Mannen svarade:
- Okäj! och lassade upp våra surt förvärvade stålars.
Vår plan att sänka priset gick alltså i kras, och the organisation blev ganska upprörda.
Därför tog vi kontakt med hotellet, med det vet ni hur det gick.
Vilka är då "the organisation"?
The organisation är ett halvkriminellt resenätverk som genomsyrar Lomboks södra delar. Hur de arbetar förstod vi först när de hotade ett gäng fransmän till livet, eftersom de inte ville betala ett ofantligt överpris för en avbruten fena på en hyrd surfbräda. De styr orten Kuta lombok med järnhand och hotar alla som står i deras väg.
Detta är en organisation man inte vill komma på fel fot med.
Detta är en organisation vi kommit på fel fot med.
Vi tröttnade på allt bråk och alla hot och begav oss mot en resbyrå vi fått nys om.
Allt verkade gå i lås och en bil var i stort sett bokad och Eva Karins biljett skulle precis bokas, när en motorcykel med en jaffel från "The organisation" bokstavligt talat anländer.
Chefen för resbyrån går iväg mot motorcykeln och kommer efter några minuter tillbaka, och förklarar att de inte längre kan hjälpa oss.
The organisation har hotat/talat!
För att inte dra ut på denna historia slutar allt med att vi får åka med den nya resbyrån till samma pris som vi först kom överrens om, med villkoret att "the organisation" fick sin del av kakan genom att färda halva vår grupp med en extra bil.
Vi fick nu två bilar till samma pris som en.
Summan av kardemumman är i alla fall att "the organisation" förlorade striden eftersom de nu förlorade 50 % av affären.
- HaHa, sa vi
-Bu bu, sa dom
klart och betalt!
Men ännu är inte sagan slut!
Framme vid hamnen hamnade vi i en diskussion med några rövare med hästsvans som ville ha mer pengar för den redan betalda båtresan till Giliöarna.
Åter igen var det Gustav som stod för underhållningen, då han brysk ton prutade på priset.
Röven, eller rövaren som vi kallar honom tog detta som ett hot och slet av sig tröjan och gjorde sig redo för fight!
Gustav slog ner den lille stackaren som bara var 130 cm lång och vägde knappa 40 kg.
Ett slag mot revbenen, död liksom.
Det sista är givetvis inte sant.
Gustav skulle aldrig gå in i en fist fight med en dödens mästare.
Nog om detta.
Vi kom till Giliöarna helskinnade, Eva karin anlände bokstavligt talat till Kambodja.
För övrigt försökte Niclas döda en söt pluffsig liten kattunge utan mening (syftningsfel, vi vet).
De senaste dagarna har vi alla haft rännsketa, men trots detta lämnar vi Giliöarna i morgon.
Nästa stopp Tulamben, dykaladin. Nej förlåt, paradis.
Hoppas ni mår bra!
Med vänliga hämningar!
Tre fräscha sniglar, och en Joel.
Slem slem, puss puss!
lördag 28 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Sjukt bra inlägg grabbar!
SvaraRaderaKeep on truckin!
Gustav du är go som en potatis
Även om hälften är fantasi och resten en överdrfit lär ni väl inte komma hem levande förstår jag. The organisation finns på många platser, får snacka med någon jag känner och lägga ett gott ord...
SvaraRaderaHaha, erkänn att Gustav visst började slåss!!
SvaraRadera//Simon
Thunder-Gustav, he is the master of the jungle!!
SvaraRaderaVar är Ass of Bass och Andreas?
Ha det så bra.
Hälsningar / Bengan
IC, jag måste tyvärr göra dig besviken och meddela att nästan inget är fantasi eller överdrifter i denna historia. Fransmännen blev hotade till livet, personalen på hotellet pratade om "the organisation"...
SvaraRaderaRännsketan kan jag dock inte säga ngt om, eftersom jag inte var med gänget då längre, och om jag varit med så hade jag inte erfarit det ändå, eftersom flickor inte ägnar sig åt den sortens avföring (vilket jag försökt förklara för grabbarna under resan).
/Eva-Karin