Återhämtning i Ubud

Efter sju dagar av intensivt surfande var det på sin plats för en liten paus.
Våra allt mer växande manskroppar skrek efter avkoppling och uppladdning.

Vi beslöt oss för att besöka den kulturrika och lugna småstaden Ubud.
Ubud ligger en timmes bilfärd i nordostlig riktigning från Kuta, och har ett rikt utbud av konst och kultur.
Staden består av två gator som pryds av konstgallerier och restauranger, dock blev det inte så mycket konst och kultur får våran del.

Det fanns mycket annat som lockade, t ex ett delikat poolområde.
För att berätta hela sanningen började Stål Joel redan i bilen klaga på halsont pga den kalla ACn. Detta eskalerade ganska fort och mynnade ut i en kraftig Svinpest, eller vad man i sverige kan kalla en förkylning.

Joel var helt utslagen, han sluddrade, talade i tungor och betedde sig som ett svin med influensa.

Men vad gör inte de två vännerna for den tredje lite sjukare vännen.
Jo de skiter i allt vad kultur heter, och är ständigt på pass för att hjälpa Joel med allt vad han begär.
Allt detta gjorde de två vännerna lättast och effektivast genom att ligga vid poolen och dricka kylda förfriskningar, medans Joel låg och svettades på rummet.
Riktiga vänner ställer upp i vått och torrt!!

En morgon vaknade det tre vännerna upp och som alltid gjorde Niclas och Eric allt för att underlätta Joels svåra sjukdom. Dock insisterade Sjuklingen på att de två vännerna skulle ta del av Ubuds utbud.
Eric och Niclas begav sig till, APSKOGEN.
Ubuds apskog bestod otroligt nog av apor och skog, mest lövskog. De hade även ett tempel som givetvis var stängt för renovering, samt tvåtusen bananförsäljare.
Eric och Niclas gick på försäljarnas trick och köpte en hel kasse med bananer. Aporna blev som galna, de slet och slog.
Tre välutrustade apor tog Niclas som gisslan, varpå Eric fick ge upp kassen med bananer för att få sin vän tillbaka.



Det helt klart bästa med Ubud var utan att tveka den otroligt goda maten. Under våra två månader på resande fot har vi inte smakat på så god mat som i Ubud.
Maten var otroligt fräsh och portionerna var väl tilltagna.
Dock glömde den feberyrande Joel Gabrielsson att ta ut gaffeln ur munnen vid den avancerade tuggningsprocessen. Ett hårt bett i gaffeln.. Och det var bara att slänga den undre tandraden. I alla fall en liten flisa som flög ur Joels mun.

Efter tre dagar kände vi två att våra muskler och leder var utvilade nog för att återuppta surfingen. Joels leder kunde man jämnföra med en påse rullskidor, inget vidare helt enkelt.
Vi var dock inte säkra på att vi skulle återvända helskinnade till Kuta eftersom taxichauffören körde som om han trodde på Karma. Dvs mopeder, gångtraffikanter och andra människor i närheten fick i panik akta sig för våran bil som bokstavligt ångade fram på de smala vägarna.

Tyvärr är inte alla lika lyckosamma på vägarna som vi har varit hittils.
Vi har precis fått veta att Raul, en ung man som vi hyrt surfbrädor av omkom i en motorcykelolycka för ett par dagar sen. Han var en otroligt härlig och hjälpsam kille som vi alla fastnade för under den korta tiden vi lärde känna honom.
Raul var bara 22 år gammal och kom från Sumatra i Indonesien.
Något beundransvärt är att alla andra ungdomar från Sumatra som jobbar på stränderna ger av det lilla de har för att bidra till att Raul skall få komma hem till Sumatra.

Nu är det dags för oss att hitta på lite annat innan vi går och lägger oss.

Tack och Bock!

Godnatt