Och så var de sju, sen sex men snart fyra

Hej alla förmodligen rätt upprörda läsare!
Vi har haft häcken bokstavligt talat full med saltvatten och annat, då givetvis skit den senaste veckan. Där av detta dröjesmål.
Detta kommer givetvis aldrig hända igen, igen, igen och kanske igen.

Vad har då trion + Eva Karin gjort sen senast?

Först tillbringade vi 2 dagar i den lilla lilla byn Amed på Balis nordöstra kust.
Amed är känt för sitt kristallklara dykvatten och inte så mycket mer fakktitts.
Därför var snorkling det självklara alternativet.
För att nå ut till de välkända snorklingplatserna köpte vi in oss på en båttur slash fisketur.
Vårt primära mål var att snorkla vid det världskända Japanska vraket "chutjan sushi toyota" 1867 - 1901, vilket låg i en sluttning mellan 5 - 20 meter under havets yta.

Snorklingen var verkligen underbar med mycket att se. Med en sikt på 35 meter simmade vi likt Ariel och Sebastian genom undervattenslandskapet, något vi aldrig kommer att glömma.

Vi lämnade i all hast Amed för att möta upp Niclas bror Andreas och Niclas brors kompis Sebastian (inte Ariels kompis, utan en fristående halvvanlig Sebastian) i Kuta.
Dagen efter kan man säga att vår resa tog sin riktiga början, vi har nu nått vår som i filmvärlden kallas "point of no return". Gustav "huge, guitarmasturbater, gugge, milky, jackie chan" Brengesjö anländer med sång, dans och aftonbrasa.

Efter ett par dagar av slapperi och surferi begav vi oss till grannön Lombok, där vi nu befinner oss. Vi har inkvarterat oss på ett hotell som ironiskt nog ligger i Kuta, fast på lombok.

Här har våra surfkarriärer tagit en helt ny vändning då vi lämnat strandens trygghet, och givit oss ut på djupare vatten där vassa rev och hajar utan lag härjar fritt.

För att ta sig ut till de platser där vi surfar, krävs det att vi hyr en båt med tillhörande chaufför.
Väl ute vid vågorna slänger vi oss över båtens säkra kant och med livet som insats, piskar vi vågorna med våra brädor under några timmar. Vi har dock en timmes självklar paus där mango och bananer tillfredställer våra kroppar.

För att ta oss runt på den vackra ön Lombok har vi hyrt 4 motorcyklar som vi sju personer tar oss osäkert men snabbt framåt på.

Det är väldigt roligt med nybesök från Sverige, dock har inte alla samma solvana som de tre ursprungliga resenärerna.
I förrgår vaknade Eric upp efter en god natts sömn och vänder sig mot sin nya sängkamrat Gustav, det han till sin förskräckelse får se är endast en gigantiskt underläpp. Gustav har alltså med solens hjälp förstorat sin underläpp med ca 100 % utan att överdriva (bilder kommer!!).
Erics skratt väckte hela hotellet och snart var alla samlade för att skratta och betrakta gustavs sjuka anlete. Gustav var på pricken lik Sebastian i filmen Den lilla sjöjungfrun.

För att relatera till vår titel till detta blogginlägg kommer våran grupp av sju, snart förminskas till sex då våran kvinnliga resenär Kakan snart lämnar oss för att resa mot Kambodja, då resten av gruppen färdas norrut till paradisöarna Gilis.

Tack för nu, på återskrivande.

Vi saknar er givetvis!

Med vänliga stämningar Eric, Joel och Niclas



Hej!

Det är jättekul att resa!
Jag gillar fotboll och långa strandpromenader.
Fisk är gott och blått är flott

Med vänliga ställningar Gustav!